Magnusberg
90-årig Kållandsö bo berättar om bygdens grevar och original
Hämtat ur en tidningsartikel från den 21 jan 1959
Man njuter dock redan nu av den storslagnanatur som omger Magnusberg. Den gamla, timrade gården från tidigt 1800-tal
av knuttimmer med hundraåriga anor ligger så tryggt i sin ensamhet och avskildhet, omgiven av mörk och tät barrskog. På ömse sidor om den vackra mangårdsbyggnaden har den en flygel. De står där liksom två skyltvakter.
Byggnaderna är väl underhållna målade i röd färg, som lyser starkt mot det vita snötäcket. Grannar sköter vintertidplogningen av vägarna till gården och ser till att Ellen och hennes några år yngre syster Emma komma ut och in i byggnaden och röra sig mellan de båda flyglarna. I den ena förvaras bränsle för vinterns behov och den andra användes som bostad. Det är där fröken Ellen Olsson har sin hemvist även om huvudbyggnaden kan sägas vara de båda systrarnas gemensamma bostad, där de intar sina måltider och där de samlas framför kakelugns brasan på kvällarna för att lyssna på radio och diskutera tidens händelser och världens gång.
Ifråga om intresse för både nuet och det förgångna tycks de båda systrarna ha mycket gemensamt. När man sitter tillsammans med dem och samtalar om Kållandsöbygden, desskulturhistoria, släktgårdar och minnen, kompletterar de på ett utmärkt sätt varandras inlägg. Även om denna artikel i första hand skulle syssla med 90-årinens, så kommer den helt naturligt att på samma gång ta formen av en intervju, där båda systrarna spelar sina roller.
Hos Wennerbergs…
Emma Olsson har vistats på gården mera oavbrutet än Ellen Olsson, som en stor del av sitt liv varit ute i världen och haft platser hos herrskapen lite varstans i landet.
År 1885 kom hon till Djurgården på Kållandsö. Ägaren till den gården var då Brynolf Wennerberg, svåger till greve Axel Rudenshöld på Läckö kungsgård. Fröken Ellen Olsson minns från den tiden, att det var så gott om ugglor på trakten. De kunde sitta i långa rader på fönsterbräderna om kvällarna. Det berodde kanske till en del på att där var så stilla och fridfullt. Gården var dessutom omgiven av en vacker park med ålderdomliga träd, däribland körsbärsträd som var lika omfångsrika som de väldiga ekarna, där ugglorna hade sina bon.
Efter en brand, som ödelade corpsde logiet, flyttade Brynolf Wennerberg till Göteborg men återvände varje sommar och bodde då med sin familj i flygelbyggnaden, vilken innehöll fyra rum och kök. Brynolf Wennerberg var en ganska känd och uppskattad konstnär, som även är representerad på Nationalmuseum. Prins Eugen hörde till dem som ägnade hans konst sitt intresse och som även gav sitt erkännande under en utställning i Stockholm, där Brynolf Wennerberg var representerad.
Rudenshöld – ett namn med god klang
Greve Axel Rudenshöld på Läckö kungsgård erinrar sig de båda damerna som en ståtlig och fin man med vackra anletsdrag. När namnet på den gården och den Rudenschöldska släkten föres på tal, lever minnena upp och för deras inre framstår bilden av den vackra gården och den intressanta bygden med en sällsam glans. De känner dess historia och rekapitulerar händelser långt före sin egen tid, så som de hört dem berättas i ungdomen.
Ellen o Emma Olsson
