Terränglöpningens vagga

Folke Brinks hemsida

Teränglöpningens vagga

 

När terränglöpningen kom till Lidköping

 

Det är märkligt, att de tre första föreningarna i staden, som mer eller mindre sysslat med idrott, alla knutna till nyterhetsrörelsen. De två äldsta av dessa var Lidköpings Gymnastik och Atletklubb(1901) samt Lidköpings Atlet och Idrottsklubb, tillkomna resp. strax före och strax efter sekelskiftet 1900.

Den förra arbetade inom De la Gardie av N.G.T.O (National Godtemplarorden) och senare inom logen Lidköpings Väl av IOGT (Internationella Godtemplarorden)

Dessa båda klubbar hade intill 1904 praktiskt taget uteslutande sysslat med atletisk, akrobatik och brottning. Den allmänna idrotten låg då ännu i sin linda i Sverige och var strängt taget okänd i Lidköping.

Inom godtemplarlogen Värnen fanns en ungdomsförening Lyckan, namnet vanligen förkortat till U.F.L.

Den ledande kraften i denna var redaktör John Kaselli vid en av föreningen anordnad sommarfest i augusti månad 1904 anordnades en terränglöpning som den största och mest dragande programpunkten.

Ett vandringspris hade uppsats. Troligen var det Kaselli, som hittat på denna nyhet.

Festen hölls i Gamla stadens sjökrog invid Vänersviksbäcken

 

Terränglöpningen gick genom Sjöskogen och Kartåsskogen, samt åter ungefär samma väg med mål på bron över bäcken. Banan var 600 meter.

Därmed var första terränglöpnings tävlan instiftad.

 

Folk trodde i allmänhet inte, att någon människa kunde springa så långt och kom därför i massor för att se på ”dårskapen”.

I tävlingen deltog telereparatören A W Takman och bagare John Särnqvist, samt två yngre pojkar vid namn Oskar Franzén och Bagar- John båda tillhörde Lidköpings Gymnastik och Atletklubb. Vann gjorde A W Takman nu var terränglöpningen på klubbens program.

 

Ur Oskar Franzéns berättelse i NLT 1905. Började han träna löpning så smått. Han var då fjorton år gammal och till en början alldeles för blyg att visa sina förehavanden. Han sprang därför, när det var halvmörkt till en början i Mellbyallén och landsvägen genom Ågårdsskogen och tillbaka igen. Vägen var hård och stum föga lämplig att träna på..

När han senare på sommaren på allvar gick in för löpningen, flyttades träningen till Sjöskogen och Kartåsskogen längs banan fick kilometerpålarna visade hur långt han hade sprungit och var han borde vända. Vanligtvis löpte han 6000 meter ett par gånger i veckan. Där var det rent idealiskt att träna. Skogsstigarna gav lagom svikt åt foten och den starka barrskogsdoften på sommarkvällarna var välgörande berättar Oskar.

 

Året därpå 1905 anordnade Ungdomsföreningen Lyckan sin sommarfest och då skulle man löpa för andra gången om dess vandringspris i terränglöpning. Tävlingen inräknades fem deltagare, två Göteborgare, en Skarabo och två Lidköpingsbor i John Särnqvist och Oskar Franzén. Det som intresserade var om någon göteborgare eller Bagar-John skulle vinna.

Resultatet blev att Bagar- John vann och göteborgarna kom 2:a och 3:a fyra blev Oskar Franzén femma blev en deltagaren från Skara.

Terränglöpningarna fortsatte träningen flyttades till ”Sannerna” Framnäsområdet

1906 gick flera löpningar runt Råda ås även landsvägslöpningar förekom.

 

 

 

IF Heimer Terräng - länets största friidrottssatsning

 

Den första terränglöpningen anordnades första gången 1922 och höll på till år 1949.

Redan 1907 hade dock en förening, som hette Ungdomsföreningen Lyckan, arrangerat en teränglöpning. (se tidigar inbjudan)

Löpningen som sträckte sig över 6ooo meter. Inbjudare var snickare CF Björkman.

Du finner även en inbjudan till Heimers teränglöpning år 1924, men den banan sträckte sig över 4000 meter,som deltagarna skulle löpa två gånger. Det blev allså 8000 meters löpning.

 

Bottenlösa myrar

Det var den ”gamle” friluftsentusiasten Yngve Sundling och Arvid Ulin, sedemera utflyttade till Ulricehamn, som anordnade denna tävling. Antal startande var från början stadigt runt 50 och under senare år över 100 deltagare.

Första åren blev tävlingen tävlingen mest mest känd för att vara hård teräng över mer eller mindre bottenlösa myrar och moras 8000 meter lång.

 

1929 ändrades banans längd till 7000 meter och för juniorer till3500 meter. Banan gick även genom mycket härlig skog.

 

Startavgiften var en krona eller två konor under alla år. Den prmanenta kommittens sammansättning var, i alla fall de första 10-15 åren, Yngve Sundling som ordförande, Sven Andersson serketerare, J Axel Ekvall, John Almblad och Frans Ledström som var föreningens ordförande.

 

1924 vann Erik Backman IFK Tidaholm klass 1 tre sekunder före Harry Axelsson från IF Elfsborg. Klass 2 vanns avYngve Sundling, initiatitagaren. Lagpriset vanns av Göta Ingenjörskår Karlsborg med IFK Skövde på andra plats.

 

IK Ymer från Borås har varit mycket dominerande bland segrarna. Både individuellt

och i lagtävling.Ullricehamn IF har även tagit flera vandringspris. Har de inte vunnit, så har de kommit tvåa.Även Skara IF, IFK Skövde Och Falköping GIS finns bland pristagarna.

 

1933 fick jubileumskaraktär, eftersom de elva av de som startade år 1924 paraderade i en speciell jubileumsklass. H Bolinder från Skara IF vann klassen och Heimers deltagare Helmer Svensson Och Yngve Sundling bleb sexa resp.sjua.

 

Då tävlingen startade var den indelad i senior och oldboysklasser. Senare ändrades oldboys till juniorklass i stället.

Från år 1934 omfattade tävlingen tre klasser, klass l för seniorer klass ll för nybörjare samt klass lll för juniorer. Klass l och klass ll sprang 3500 meter.

 

1938 års terränglöpning ändrades sträckan för nybörjare, allså klass ll, så att de fick springa 4500 meter. 1939 sänktes den till 4000 meter.

 

År 1940 ändrades sträckan även för klass l till 6000 meter och nför juniorer till 3000 meter

1949 arrangerades den sista terränglöpningen

 

(text hämtat ur IF Heimer jubileumsbok 100 år)

 

 

 

 

 

Tillbaka

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved